okok, såhär sen min syn ut över att fara till västerås över novemberlovet med soffipropp (det blir våran resa faktiskt);

ditresan;
etapp 1 ; buss från skellhell busstation till bastuträsk.
etapp 2 ;  tåg från  bastuträsk till uppsala.
etapp 3 ; tåg från uppsala till arboga - här ska vi alltså slå ihjäl 7 timmar i arboga. det ska väl gå lätt tror jag. jag har en bild av att jag + hon kommer sitta i ett gatuhör och jag kommer att skriva på raspberry medan hon sitter bredvid och tittar på och kommterar, annars så kommer vi att gå runt och bara se oss omkring, kanske hitta våran egna chill-resturang där vi kan hänga ett tag och dra in den underbara arboga-andan.
etapp 4 ; buss från arboga till finnåker.

nu är vi alltså framme där vi skall vara, och där ska vi ha jätteroligt, verkligen. yes, vi ska lajva lite smått, och det är lika töntigt som det låter, men att klä ut sig i medeltidskläder är faktiskt kul, för man känner sig verkligen vacker i en svart klänning som följer ens alla rörelser och har en vid kjol. vill som bara påpeka att de som hade hand om hissarna på brinken lajvade i stort sett på riktigt, eftersom de skulle låtsas vara någon annan. kom att tänka på det eftersom att johanna tycker att lajv är det konstigaste i världen, men ändå så har hon testat på det nu. jag blir lite sur.

hemresan;
etapp 1 ; buss från finnåker till arboga.
etapp 2 ; tåg från arboga till eskilstuna.
etapp 3 ; tåg från eskilstuna till bastuträsk.
etapp 4 ; buss från bastuträsk till skellhell busstation.

alltså är jag hemma måndag den 5:e, och kommer missa foto och typ gympan, men vad som helst, jag tänker inte stressa, men jag kommer till skolan på eftermiddan. sådär, nu har ni fått höra det jätteonödiga om min reseplan. det kommer att bli mys.

och vad som också kommer att bli mys är ikväll, för då har carielle anordnat middag för de som känner för att komma, och visst känner man för att komma och trivas med de underbara människorna som kommer att vara där. jag funderar bara över vilken tid jag ska vara där?

sen så kan ju någon som är überl33t på allt det här med att göra blogglayouts typ förklara för mig vad man egentligen måste göra för att få en jättesnygg blogg, för jag är avundsjuk på de andra. missförstå mig inte, era är jätte, jätte, jättesnygga. jag ska verkligen sluta skriva nu, och rikta mitt intresse på raspberry, och kanske äta någonting sen också.

varför kommer folk plötsligt med sina egna snygga layouter till bloggarna? jag fattar ingenting om hur man gör sånt. kan någon typ svara på det? måste man inte vara ett photoshopsnille eller annat lol för att göra sånt? jag blir bara så sur : (

jag, axel och mamma drogs in i h e r o e s igårkväll. det började oskyldigt med att vi tittade på tv4+ och helt plötsligt var vi fast. jag ska erkänna att det är en riktigt sevärd serie.

jag kom på mig själv med att sitta på kåffe in idag med henrik, fast just denna stund hade han gått för att undra vars hans kaffe hade tagit vägen (han hade missat att det var självservering, men hur kunde han ha vetat det när det inte fanns några koppar framme.) jag funderade över en dröm jag hade under natten. den var nästan lika verklig, och kändes lika bra som den jag hade i älvsbyn för några veckor sen. jag träffade honom i någon biosalong, och jag kramade honom så hårt, och var verkligen så glad över att se honom, och han verkade glad över att se mig. jag vet att det var mycket, om inte bara önsketänkande. men det ger mig som hopp. jag vet att folk pratar om att man verkligen måste kämpa för att få den man vill ha, men jag tänker inte så. visst, man får försöka lite, men om inte personen verkar sammarbetsvillig så tar jag ett break. jag vill inte tvinga mig själv på någon. men jag funderade när jag satt där själv, och jag såg honom framför mig, och jag fick tillbaka den där känslan som sa att han verkligen var den jag ville ha. men saken är den att om han bara vill ha mig som kompis (om ens det) så är det fine by me. jag vill bara att han ska må bra, och får jag inte göra det på det ena sätter så blir det det andra. jag önskar bara att det var lättare. i slutändan kanske det inte är för mig ändå.

det är bättre nu, faktiskt. jag vet hur jag blir när jag är orkeslös. jag blir EXTREMT emo. men jag vill verkligen inte ta ut det över andra, och jag förstår om folk inte vet vad de ska göra omkring mig (,karro) så vad det jag som bara vill säga är att jag aldrig försöker skylla mina egna utbrott på någon annan. livet är för kort för det. jag känner på något sätt mig själv ganska bra, och det kan ju vara ganska bra i vissa lägen. det går över till slut, och det grundar alltid på något litet.

okok, försök förstå vilka ni är som jag riktar det här mot nurå (för jag vet att ni läser min blogg i stort sett dagligen *stolt smilie*);
det är ett riktigt jäkla privilegium att känna er personligen. ni är bäst på alla sätt och vis och jag ljuger inte. ni har alla egenskaper som jag bara vill krama om och aldrig ge tillbaka. och ni är alla bland de vackraste människor jag känner.
kyss, kram, samlag, allt-vad-det-heter.

jag blir så sjukt less att vara mig själv. så sjukt less att se på alla omkring mig varje dag och bara känna osäkerheten flöda emot mig samtidigt. varför kunde jag inte få lite mer av det där speciella som gör att jag kan våga skitsaker. men, nej, jag blev fröken samvete. jag försöker inte se på saker som om de vorde andras fel, utan det är ju faktiskt mitt fel alltihopa. mitt fel att jag blev som jag blev. tur för det att de blev som de blev. jag pallar inte att se mig själv i spegeln och fundera om jag kan visa mig i allmänhet klädd såhär, eller om jag kanske borde byta tröja, för det ser så risigt ut annars. vad vet jag. jag pallar inte heller att se mig själv i spegeln och fundera över om folk skulle tycka om mig mer om jag provade att ha eyeliner en dag på skolan. jag väljer inte att skriva det i min blogg för att ni som läser ska känna en äcklig sympati för min skull. nä, jag är en jäkligt öppen person, i alla fall när jag skriver. jag skiter väl i att folk vet hur jag mår sent på kvällarna. se det som att ni lär känna mig lite mer, men på ett sämre sätt. jag vill bara få det ur mig, läs på eget ansvar. helst vill jag att det ska vara lov imorgon, så jag slipper gå upp och möta en ny jävla dag som säkert kommer ha en massa skit i åtanke. jag är en riktig pessimist i vissa lägen. och jag kommer säkert ångra det här i morgon när jag vaknar, men det gör jag inte nu.

men tack ES3a för att ni gjorde min kväll lite mer än ett misslyckande.

update ; -

åhfan, sen såg jag saras nya porträttbild och blev ännu mer ledsen i hjärtat av att jag inte kan lyckas med sånt själv, och ännu argare över att jag är en sån avundsjuk människa. men jag vill också vara fager.

helt sjuk dag, faktiskt. vi fick upp all rekvisita riktigt bra, och det var nästan inga krångel någonstans. sen när vi skulle vänta på det där jäkla fetsminket. vatusan? det tog typ 1½ timme för dem att bli klara, så vi fick hetshe på sminket, och sen hade vi glömt att skriva upp penslar också, så vi fick använda fingrarna i stort sett. jag hittade en tops så det gick hyfsat ändå. sen var det s h o w t i m e. vi var jäkla ball faktiskt.

jag vill bara ordbajsa i mängder för när jag är såhär trött blir jag bara ledsen och sur. jag blir så trött på mig själv och alla runtomkring, och med tanke på att jag är själv här i rummet så kan jag bara bli trött på mig själv.jag vill att mina skills med kameran ska vara så mycket bättre. jag vill vet hur man gör bilder snygga och shit, nu blir de bara som de blir. det enda som keeps my spirit up är kommentarer som pappa ger ibland om vissa bilder jag har tagit och redigerat på skolan.

och jag vill att min bilddagbok ska vara något special också. att folk ska se på mina bilder och tänka; ' wow, henne vill jag bevaka anonymt, för hon verkar spännande.' men jag tror att det bara händer för snygga människor på jorden, aldrig för oss alldagliga. därför gör jag som i princip allt för att inte försöka lägga upp tråkigt bilder. jag gillar ju den hemsidan.

jag fann mig själv i att längta till julen när jag läste harry potter. och nu snöar det också, vad är oddsen?
jag är ingen julmänniska, men tanken med att få en ny mysig vinterjacka och promenader i vintervädret och med en stjärnbeströdd himmel ovanför mitt huvud gör mig faktiskt på bättre humör. det är sjäva proceduren att ta mig till skolan på morgnarna som kommer att sätta igång en tidsinställd bomb. men jag är faktiskt peppad på livet just nu.

nej men seriöst, antingen kan jag sitta här, lola framför datorn, kanske se boondock saints om jag känner för det. eller så kan jag dra mig till canalen och se vilka som är där och chillar. eller så kan jag kolla vad aasa och gang för någonting. men ingen verkar ju vilja svara på sms som jag skickar till dem. och de två senare alternativen innebär att jag måste ut i kylan och frysa arslet av mig. jag skulle inte se fram emot det. men jag kommer nog göra såhär; jag rör mig inte från det här huset förrän någon hör av sig och saknar mig. jag vet, rätt egotrippat, men jag pallar inget annat.

hahaha, bara för att den är cool. lose from rich and drop to poor.

EOS-start idag. jag kan erkänna att jag faktiskt är riktigt peppad på den kursen. Art comes alive är årets tema, och visst ska vi få vårat konstverk att få liv. Esters rester kommer nog kunna göra succé om vi jobbar riktigt hårt.

och tänkte bara säga att det var falskalarm igår, och det händer kanske inte förrän på några dagar, eller kanske t.o.m imorgon. så jag tror vi far till umeå då, inget mig emot. jag kanske till och med kollar med sofia om hon vill hänga på. om hon nu inte har något bättre för sig.

och det här tricket som heter 'jag hittade en snygg vinterjacka på H&M, pappa'  funkade faktiskt. fausta fick honom att inse att han borde köpa den till mig. sen så har jag ju det skälet att axel faktiskt fick ett Wii i konfirmationspresent. bara lite dyrare än allt det andra. jag kan inte ens komma ihåg vad jag fick som present.

sheit, jag känner för att mysa. eller något sånt. inte för att fara ut alls. och jag är trött, riktigt trött.

yes, uppstigning runt 10-tiden på söndag morgon, vilket får följden av en förfrågan till en far om han möjligtvis kan skjutsa sin kära dotter till kyrkan sisådär vid 11-snåret. lätt att han gör det. jag kommer dit, och har riktigt bra samvete och känner en fröjd över att få gå till kyrkan. och om de kunde skänka mig syndernas förlåtelse.... haha, jag spårar i mitt språk.

mitt tredje, eller var det fjärde filmaraton? vi säger 3½. det var hursomhelst en annan feeling över detta, men annars hur mysigt som helst.
sofia, jag vet hur det ligger till, du har bara inte kommit på det ännu. du vet att du vill ha honom.
jag kan inte få drömmen ur huvudet. och jag kan inte förklara känslan i mina ben, men det måste ha något med den här förälskelse-grejen att göra, men jag är ju så jäkla feg, så varför skulle jag göra något åt saken? jag vill inte ens prata med honom, i rädsla av att störa, för jag såg honom faktiskt... i fredags, men försökte jag ens få hans uppmärksamhet? nejgudnej. jag tänker inte störa. saken är den att jag egentligen inte har något problem med det. det kanske kommer en till period. vad vet jag. funderar på att fortsätta leva som jag göra, inte dra ner mig själv så mycket, och se vart det tar mig.

film nu, förmodligen. kanske somna i soffan, vem vet.

bergsbyn imorgon? vem vet det med.

---

jag ska bara säga att drömmen jag drömde inatt var den bästa på länge, länge, länge, för den var så förbaskligt äkta. jag var tvungen att sms:a mor och fråga vad det kunde innebära; "vad kan det betyda om man i en dröm kysser någon spec och det känns jätteäkta och JÄTTEbra?" hon sa att det förmodligen var något sorts önsketänkande. whatever. jag har haft känslan i benen kvar hela dagen, och på något sätt är det obehagligt men samtidigt mår jag så bra av det. jag är inte lika desperat om hans uppmärksamhet som jag var förut. jag tar det som det kommer i fortsättningen. vill han träffa mig kommer bara mitt hjärta skutta av glädje i princip.

---

nu fick du något att läsa, älskade karro.