jag vill bara ha viva la vida i öronen hela kvällen, men jag vet att snart måste libera me sättas igång, och jag måste kolla över sopranstämman. fick ett telefonsamtal från pappa för ett tag sen. han sa att det var bestämt att ida m.fl skulle komma till umeå den 19:e december. jag, bror och farmor far dit den 21:a. jag far hellre tidigare, men espe har julkonsert och det kommer säkert komma tusen andra saker ivägen.

förövrigt så fortsätter mitt humör att gå upp och ner. jag funderar bara på när jag ska sluta vara sämst egentligen, för det måste ändå vara det jag är? så många personer kan inte ha samma fel angående mig.

---

your skin, oh yeah, your skin and bones
turn into something beautiful.
you know for you I'd bleed myself dry.
for you I'd bleed myself dry.

 it's true, look how they shine for you.
look how they shine for you.

låt mig få vara glad på min egen bekostnad och inte någon annans för en gångs skull?

idag på jobbet hörde jag för första gången 'jag är en vampyr' med markus krunegård. jag var inte blown away. den respekt jag aldrig hade för honom försvann efter trästock då jag fick veta hur dryg jäveln var.

jag är fullt övertygad om att denna helg kommer bli sjukt bra. speciellt eftersom den verkar bli fylld av en himla massa bra människor, och helst av allt så kommer den gå förbi utan problem och ångest. visst skulle det vara underbart?

peace på att rytmtåget blir asballt! jag kände det på mig redan när vi gick in i aulan och fick ihop allt. jag anser ju att ordet man kunde beskriva det med var 'mäktigt'. nä alltså, ni borde inte missa.

hej jag saknar dem åde.

puss på att det känns bra att prata med sandra igen.

jag blir glad över väldigt små saker. för tillfället är det för att jag har bytt textstil på bloggen, så jag tycker att det ser fiiint ut. förövrigt samma som på msn. det var en jävligt viktig fakta?

helgen är fullspäckad har jag kommit fram till. det händer en himla massa i skellhell. dels himla frikväll där vi estetare ska briljera med våra rytmer och otroliga skönsång (påminner mig om att jag borde lyssna på come away with me). vi vet ju alla att stadens nördar campar på dreamhack på expolaris med sina joltcolor. sedan är det visst något som kallas kulturkväll på nordanå med elin 'grynet' ek. jag har ingen aning om vad det innebär.

bild från första klassfesten ever i ettan.

vi var små och oskyldiga då.

nu verkar det ju ändå som att våra lärare också läser sina elevers bloggar. så ett shoutout till dem då (speciellt du! du vet vem du är.) ni är guld värda, verkligen. mitt humör har gått som en sinuskurva idag. något hände efter att jag hade varit på dallas med lillsofia, och plötsligt var jag världens fnittrigaste på engelska-lektionen. förlåt sofiahed......

jag vet varför jag blev på bättre humör, för det var något som lillan återberättade om eskilstuna-resan. känslan av att någon faktiskt brydde sig, utan att ens ha behövt det. jag tycker om boysen i tbtb om man säger så.

jag har inte skrivit på tre dagar, och ärligt talat så har det varit ganska skönt. att blogga är inte hela världen ändå. jag tror det är den här ideén av att slippa vara beroende som lockar. men nja, det är inte över helt än. för det första så spenderade jag nästan ett helt dygn i umeå med anna, klas och victor i umeå. riktigt grymt trevligt och mysigt med en stund på schmäck, där det bjöds på fin underhållning i form av tre grabbar som endast spelat tillsammans i tre veckor. 

under lördagen så åt vi först en megastor frukost, sedan blev det några få timmar på stan, och sista timmen satt vi i lägenheten, fikade och pratade med pappa och fausta. att nämna är också att bella joinade oss både på dit- och hemvägen. visst är det underbart när planer faller samman, och alla vinner på det i slutändan.

jag hänvisar vänligen er att se det. kvinnan på bilden ska prata om sin bok som släpps den 7:e oktober detta år. den heter 'sista kulan sparar jag åt grannen' och handlar om tvisterna i jugolsavien. nämnde jag att det är min låtsasmor? eller att det i stort sett är en självbiografi? hon är den mest fascinerande kvinnan jag känner, och förtjänar all respekt.

vad kallar man det egentligen? låtsasmamma? plastmamma? styvmamma? varför låter allt så fult? dags att hitta på en bra titel nu tycker jag. (dock dålig fantasi här, så kom gärna på något)

sedan efter programmet så tänkte jag plugga, och jag är dum för att jag inte gör det förrän då, jag vet. men jag bryr mig egentligen inte. jag tror att jag nästan spikade förra engelska-läxförhöret så jag ska försöka ta det lungt denna gång.

jag är så uppe i papi's bilder för tillfället;

jag förstår inte hur han kan vara så lik mig, och samtidigt SÅ FUL!

kan ju säga att jag hatade livet imorse i princip, och hela dagen har jag varit så bitter, så otroligt bitter. att jag var bitter igårkväll visade sig tydligt i skapande verksamhet-blocket, vilket också nästan fick bella att gråta av skratt. oroligheter flockas för imorgon; hur kommer det gå på mukon och borde jag börja med presentationen snart? hur kommer det gå med miss celie's blues på sånglektionen? blir tor nöjd med att jag kan i alla fall de första takterna av månskenssonaten? huuuuur kommer det gå med skolfotot, alla instrument och surkärringen? kommer vi att ta oss till munkviken i tid till att martin inte ska bli sur? kommer det vara stjärnklart? så många frågor som bara kan få svar imorgon.

INNAN jag då sätter igång med denna lilla uppgift så ska jag klaga lite. jag är så sjukt emot hela ideén att göra ett eget litet personligt kollegieblock. varför ? jo, jag klarar helt enkelt inte av det. det finns inget roligt med att klippa ut bilder, sätta i en bok, skriva någon rad, dra pilar hit och dit, gärna använda lite olika färgglada färger. ÅHHH, jag pallar inte att vara kreativ på det sättet. alla olika stadier i vår uppväxt ska alltså ha 4 sidor vardera, och på alla de jävla sidorna ska vi på något sätt uttrycka våran kreativitet? jag kanske bara är rädd för att jämföra mitt med andras? allt jag försöker göra blir fult, men ändå tvingas jag försöka igen.

nej, jag är inte inte glad för att jag måste göra det här. jag trodde att kursen skulle bli rolig, men I was wrooong. tjing. back to hell.

 vad fan hade hänt? varför lät hon så allvarlig, och inte som sig själv? magen vände sig nästan ut och in. så fick jag svaret som förklarade allt, och plötsligt vändes världen uppochner, typ. hon hade alltså blivit påkörd av en jävla lastbil, när hon själv åkte bil med sin pappa. han klarade sig helt, men hon fick, som hon förklarade, 'hela lastbilens bak på sig'. hon har legat nersövd en vecka, och fått sy mer än 50 stygn i ansiktet efter att det fått ta det mesta av smällen.

det är ett mirakel att hon överlevde, och jag kan knappt förstå det. vad hade hänt om hon HADE dött? hur hade jag fått reda på det egentligen? jag känner varken hennes mamma eller pappa, eller någon annan som hade kunnat berätta det för mig.

jag vet varken ut eller in hur jag ska reagera. det är som ingenting att berätta om egentligen, för det hade nog varit en annan sak om hon inte hade överlevt. nu överlevde hon, jag är hur tacksam som helst, och ingen behöver bry sig egentligen.

det är bara så det ligger till. jag är orolig i efterhand som sagt. okokok? nu har jag skrivit av mig, och vi kan släppa det. glöm kanske t.o.m att ni har läst det?

CS (ev. HP)

plötsligt är man med i något slags team med sämst spelare, och ska krossa på nästa 'lan' med whiskey istället för vitt vin. nä så sick. men om tre veckor? kör på det. annars så gick det kalas i kyrkan idag, och det var också kalas att dra till elin's lya med skrulf för att försöka nörda harry potter-filmerna. jag tror jag såg 1½, men, vi har fortfarande ettan och tvåan kvar.

inga fler kommentarer tror jag, förutom att simon löfstedt fyller 18 år denna dag, äntligen, och på ett antal timmar så kommer bella stå vid mammas tröskel för att leka med lille mozart. så godnatt.

i och med att jag läste sms:et insåg jag också att jag bara hade sovit ca 45 minuter, och att jag hade 6 timmar kvar på mig. när jag väl vaknade för ett antal minuter sen så ville jag inte förstå att väckarklockan faktiskt hade ringt, och jag fortsatte drömma på tok för länge. för i mina drömmar var klockan bara ett på natten? en sak som jag minns hände var att mozart kom och la sig bredvid mitt ansikte. nu går han bakom dataskärmen förövrigt.

nä. frukost var det som, och sen susa iväg så jag inte blir försenad till någon lektion. samhälls?