from marcus' instagram.

honey.

in two weeks, jonatan and I will show the cool japanese above around in our hometown, let him see a different part of sweden, maybe the 'real deal'? from what jonatan has told me about their conversation, it seems like he's really excited about it, and next week we're going to plan most of what will go down. a few days in skellefteå/skelleftehamn, and a few days in stockholm before he goes back to japan. I look forward to this week. it feels great to meet Daisuke again. it's almost a little surreal that we met over a year ago in Beijing, and now he's coming all the way from asia, just to explore a new country and see a different culture. it's almost a priviliege to show him our ordinary life. people may not appreciate growing up in such a small town, but it most certainly is beautiful when you look a little bit closer.

3/8, come to mama.

okay, I just bought this. let's see where it takes me. and if I finally get my hands on a stand, nothing will stop me. nah I'm just kidding. but I have this dream of being a good photographer. maybe someday. maybe it'll come along with the singing too. right now I'm just on a dead path. people say 'you should do something about it'. it's easier said than done. right now I long for asia. scandinavia is not my place to be. I am currently looking at language courses in Seoul. Yonsei Korean Language Institute is the one that calls the most. I felt the moment I stepped foot at Incheon airport; this is where I want to be.

but let's take it slow, one step at a time. let's start with going to eddahallen first, 60 lenghts, and then I will have made up for not doing anything today. and while I'm at it, writing in english, good or bad?

days like these I miss derek.

reunions, överallt. det är fantastiskt. karolina, caroline och jag satte oss ner vid älven och bara återtog tid som vi förlorat. det är spännande hur annorlunda livet ser ut nu, när det var så annorlunda för två år sen, så vi just hade tagit studenten och skulle påbörja vårat självständiga liv. nu har vi alla något på gång, allt kanske inte är planerat, och vem behöver inte pushar och uppmuntrande ord om att 'det kanske ändå inte är omöjligt'. vi växer upp och finner oss själva.

sofia started her own blog; molihua, and I got inspired from her writing what she's feeling and doing in english, I feel like I want to follow in her footsteps. this blog is linked to my facebook, and lately I have gotten a lot more international friends, due to my traveling in asia, and since english is such an international language, hey, you do the math. so, if anyone who I have met during these months is interested in what I'm doing during these days, you will sometimes have the option in this blog. I must say that I have it easier expressing myself I my own language, but english can sometimes be liberating, when I do not find the words for it in swedish. and even though I do write in swedish, you can always translate it in the sidebar, where it says 'välj språk' (choose language), and choose 'engelska' (english), and there you will have a rough translation of what I wrote.

I have to finish this, and get ready for the night. there is a festival in town, and that means cozy get-together's with friends before, and the weather is perfect, so I do really think that this night will be special.

jag vet inte om just du är medveten om vad jag och sofia hade för oss i vietnam, det egentliga skälet till att vi ens besökte det landet. några månader innan, i norge, så la jag vantarna på biljetter till den sista konserten under the super show tour. efter över ett år så måste det vara ganska obvious att jag har fallit pladask för allt som har med super junior och kpop att göra, och hittills är det no turning back. och att det är en speciell man som har cirkulerat kanske inte heller är någon hemlighet. jag går igenom mina gamla inlägg sedan ett år tillbaka, och visst, här och var är han, alltid lika stilig.

det jag vill komma till är detta, och jag är alltid lika förbluffad över att det faktiskt har hänt: denna man, this gorgeous man, har sett mig i ögonen. förstå att du suktar efter någon du är säker på aldrig någonsin kommer vara medveten om din existens, och plötsligt, om än för en sekund, så utbyter ni något, på riktigt. jag var i chock, i extas, hur kunde det vara så att lee donghae hade sett mig...

hans hand formade ett halvt hjärta, efter att mina hade format ett helt. det var bara en sekund, men allt hände i slow motion för mig. jag lever fortfarande på denna stund, två och en halv månad senare, och kanske till och med resten av livet. jag kan berätta för mina barnbarn att "tänk, för många många år så träffade er mormor sin ungdomskärlek. han är lite äldre än mig, men när vi båda var yngre så fyllde hans röst mitt hjärta med kärlek."

detta är mest för mig själv, för min egen skull, inlägget. vad glad jag ska bli när jag ser tillbaka i arkivet om några år och bara minns och gottar mig i vackra minnen som jag vill behålla. så ursäkta if I flail.

och ändå blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. tror att jag ska komma med ständiga uppdateringar och så händer ingenting. tror att jag ska ta nya fantastiska bilder med kameran, nu när jag faktiskt kan, men ändå så händer ingenting. men under 11 dagarna som jag hittills har varit hemma har jag hunnit med mycket, jag har träffat nästan alla de jag vill träffa, pussat och kramat loved ones i umeå, kört bil i norge, sovit i en bil i norge, ätit dyrt på olles, gått ut på molly's för första gången någonsin, och slutligen, sett harry potter i 3D. det sistanämnda fick tårarna att rinna, och det är alltid lika pinsamt när man ska försöka torka bort snor så tyst som möjligt i en biosal (,impossible).

trästock närmar sig, jag längtar!

inspirerande och sagolika bilder som jag och anna tog i april just innan jag lämnade landet.

hur ska jag bete mig på min egen blogg? jag har nästa glömt bort hur man gör. men jag gillar fortfarande att uttrycka mig, kanske till och med lite mer än vad jag gjorde förut. världens bästa jonatan sålde också ett objektiv till mig (,ingen aning om vad det heter, har aldrig brytt mig om sånt, det går att zooma med iallafall,) och nu känner jag mig som pånyttfödd.

att vara tillbaka i skellefteå är egentligen ganska okej. här finns det som inte går att hitta någon annanstans, känslan av att kunna komma hem, tryggheten, välbekanta ansikten som representerar olika minnen och upplevelser. det är en behaglig känsla. det är visserligen en behaglig känsla att påbörja nya relationer med människor i ett främmande land också, de vet inget om mig, jag kan välja vem jag vill vara, och i slutändan så kanske det växer fram en vacker vänskap.

ja, det är mycket som händer, och på samma gång inte alls. igår träffade jag karolina när gick ut från H&M. det var nästan som att det var menat. på kvällen blev jag medbjuden till fanny, och vi tre satt i timmar på verandan och bara pratade, och pratade, om allt och allt och allt. fantastiskt att möta välbekanta ansikten på stan sen, speciellt ett ansikte, en speciell vakt utanför molly's, som nog gjorde min vecka så ljus, så ljus. ikväll så smyger jag mig in bland de subway-anställda och äter gomat med dem på Olearys, längtar!

jag är tillfreds.

jag vet.

självinsikten.

det som krävs.

nästa steg i rätt riktning, för denna stund i livet.

ett ögonblick.

ögonkontakt.

bekräftelse.