över en månad har gått sedan jag bloggade sist, och när jag skriver så känner jag mig ovan. hur var det nu man gjorde igen. just det, försök vara intressant, låta den andra parten vara en del av ditt liv på ett litet sätt. men hur sammanfattar jag månaden som gått? kanske bara genom att säga super junior? börjar nästan bli lite less på dem själv, men så dyker de upp någonstans och jag känner att jag nödvändigtvis måste befinna mig på samma plats. det har gett resultat ändå, aldrig trodde jag att någon av dem skulle vara medvetna om min existens på detta viset. ah, nog om det. noooog om det.

jag saknar hem. efter nästan 7 månader så saknar jag mitt hem. jag saknar, mamma, pappa, fausta, mina syskon, mina syskonbarn, mina nära vänner, mina katter, det mesta som har med hemma att göra. jag tycker jag har gjort det ganska bra hittills, att inte sakna hemma för mycket, det har gjort tiden som har gått här väldigt uppskattningsbar, men nu är det första gången som jag säger att jag nästan hellre skulle vilja vara hemma för en stund.

vad är det som har förändrats? har jag förändrats? har allt hemma förändrats? kommer det vara en lättnad att äntligen sätta fötterna på svensk mark? att träffa människor jag saknat igen?

jag vet att december är lite långt bort att längta till, och att jag ska ta vara på tiden i seoul det här året, men just i veckan så är det svårt att låta bli av någon anledning. visserligen skulle jag kunna ta mig hem under mitt långa lov i september, men jag funderar på att spendera lite tid på att resa runt i korea istället, äntligen besöka mokpo till exempel, de säger att det är en sån sjukt fin stad.

idag hade vi de sista två proven för midterms, och imorgon får vi resultaten och på fredag är vi lediga (=MUSIC BAAANK), så snart så ska jag iväg och träffa några klasskompisar och det ryktas om häng vid hanfloden, känns helt okej i sommarvädret.