det känns sjukt att det här är det första inlägget jag skriver på min egen personliga blogg år 2011, och det har gått över två veckor. jag är ledsen, men det verkar som om att min hjärna bara klarar av 1,5 bloggar (1 är tumblr, 0,5 är duodeo) tumblr är verkligen min tillflyktsort dit bara några få har tillgång. jag kan verkligen uttrycka vad jag vill, jag behöver inte tänka på hur det "ser ut" och alla är precis lika tokiga som jag(tack pappa). duodeo är där det händer, även om vi inte uppdaterar lika ofta längre. det är bara att inse, detta livet är egentligen inte så händelserikt. men jag kommer nog vilja ha en avskedsfest när vi flyttar hem igen, för jag har träffat människor som jag verkligen kommer att sakna.

nu, anledningen till detta blogginlägg.
carro, sorry to break it down to you;