jag insåg ett faktum; under ett år har jag lyckats få exakt samma diss två gånger. av två motsatser till varandra i stort sett. det har varit samma sorts samtal, samma sorts långa genomgång, samma sorts långa väntan och i slutändan så blev jag bara besviken. jag börjar tro att det är mig det är fel på? nejmen om man skulle ta och faktiskt sluta tro att man är speciell, så skulle kanske besvikelsen bli någorlunda mindre slående? vad ska jag göra? bli mer intressant? försöka sluta vara ett sånt jävla pain in the ass? skulle ändå vara en start. jojo, jag är på g.

nä, idag är jag pissed, vilket jag hoppas ska gå över med lite fotografi i naturen? kanske joy division också. men jag hoppas att ni har en bra dag.