det går uppåt. bra det. och myzan går framför dataskärmen. gud, vad glad jag är att hon är hemma och ingen annanstans. och nu ligger hon i mitt knä med. hon är typ mitt livs kärlek, men hennes klor gör ont. och det märks att hon har blivit smalare, man känner hennes revben eller vad det nu är.



idag var jag på dallas, och det märks att jag är där alldeles för mycket eftersom att jag kommenterade att deras tallrikar såg nya ut. och sen så träffade jag bobban som hastigast, eller... han satt i båset bredvid. man blir som alltid glad när man träffar honom för han säger 'hej' på ett sånt fint sätt, och ja, carro, du kan väl hälsa det till honom om du läser det här.