så vaknar man i umeå, och har drömt en massa. om sanningen ska fram så påverkade 'espace artists never die' min dröm ganska mycket. however så blir det inte fika med soffan idag, utan det blir väl till att ta en buss hem, be för att den inte ska vara lika dryg som förra gången och... ja, vad? det jag hade tänkt slogs ju i spillror ganska snabbt. jag klandrar ingen alls. det är saker som händer. lova bara att jag ska behöva slippa planera allt själv nästa gång.

nu måste jag försöka ta mig ur sängen. men en überunderbar händelse var att pappa började spela panic at the disco i vardagsrummet nyss, helt själv. jag är så glad att han faktiskt gillar det, tro det eller ej.