så sjukt tom man kan känna sig.
så sjukt slut som människa.
jag trodde jag hade fått tillbaka livsgnistan.
men det försvinner som där på kvällsfronten.
jag vill inte behöva ångra alla de sätt jag reagerar på.
men gud vet att jag gör det.
"'någon gång under veckan' är snart över."
känslan är det värsta jag har varit med om.
men så underbart det skulle vara om jag vann någonting för att stå ut med det.
illamående och svaga knän.
är det så det är att vara förälskad?
jag kan stå ut.