till karro 10.34;
"Duu, ska jag komma och hämta dig i piteå lördag natt eller? ;)"

från karro 12.06;
"Haha va sjutton... Skulle du orka det??"

från karro 12.06;
"Fast vänta nu... Körkort????"

vill som ba va den som är liten för en stund,

idag har varit en familjedag i all ära. en bilresa till umeå, ett stopp på ett café som tog 25 kronor för världens minsta kladdkaka, leksugna små barn, en vacker storasyster, en otroligt dyr middag på the bishops arms. nu, phone booth med bror vid min sida.

och i övrigt lider jag av ångest, svaga knän av den dåliga sorten och en dålig känsla i magen som jag hatar att ha. men jag antar att det hör till att växa upp och förhoppningsvis gräva egna rötter.

foto; jonatan

taggade briddz under stolen deer's spelning!

• en kram av fredrik, vakten på calles.
• en puss av marcus (se nedan).
• ett vänligt "hur mår du?" från fina killen i kön, efter att jag stått och skrikit utan att få någon som helst reaktion från killarna som hotade varandra med att börja slåss mitt framför näsan på mig. följt av "de ska inte ha något slagsmål. andas ut, snälla."

jag är inte en sån som relaterar händelser med lukter, känslor eller musik. jag relaterar människor med musik, väldigt ofta, men har svårare för platser. men, här kommer "the" men, ibland går det. det är mycket sånt som jag kopplar samman med kina, till exempel hur det luktade i badrummet, och nästa i resten av lägenheten. när jag duschade hos sara nyss så slogs jag av minnen av den veckan, just på grund av att det luktade precis så. nostalgi slår mig.

och när jag liks är inne på hela kina-grejen så kan jag berätta om en annan känsla av minnen. första dagen i peking så tog vi tag i de viktigaste turistattraktionerna, såsom förbjudna staden, mao's porträtt etc. för att vila benen en stund (jag tror att det var efter kampen inne på the pearl market) så gick vi in på ett okänt café, inte som starbucks, men något liknande. väl inne så hörde jag något familiärt. en röst som var väldigt bekant, en melodi som jag hade hört förut, en låt som inte alls är lika uppmärksammad som den största hitten, och det som var mest otippat var att den just spelades på ett café i peking.

ps, min bloggstatistik ser rolig ut. hade den inte haft skarpa kanter hade det sett ut som en riktig sinuskruva.

jag har av någon anledning (se: bella och sara gick upp för att fara till jobbet) varit uppe sen sju imorse. och vad har jag gjort? inget produktivt alls. tanken var att jag skulle ut och gå eller något, men när jag ser solen gassa så orkar_jag_inte. kanske sola? kanske ta en dusch i ett hus där jag egentligen inte bor?

twitter är fortfarande min vän, dock så använder jag den mest bara till att följa, och när jag väl skriver själv så är det  b a r a  för att ge någon slags respons till teh_man. för en timme sen skrev han att det är viktigt att äta. det känns så sjukt att allting är så verkligt, så direkt. twitter är definitivt min vän.

nejnu, en dusch, och sen livet, kanske ta kort på något annat än mig själv, nu när jag verkar ha all tid i världen. wouldn't that rock? ja, att kliva upp klockan sju var absolut en bra idé. denna vecka kommer bli bra om den fortsätter i samma spår.

bra kväll, mina fina.

ur funktion. försöker återkomma med lite livsglädje.




var försvann den?

det är många som fyller år idag; min chef, min olivia, min sofia hedlund som är på tok för långt bort egentligen. med gud vad hon verkar leva livet iallafall. smsen vi utbytten denna kväll gjorde mig nästan lite sentimental. jag trodde jag har kommit över att faktiskt sakna folk, men insåg att det skulle äga hur mycket som helst om hon var vid min sida. grattis gumman, du förtjänar det bästa.

vet ni vad som mer fyller år idag? jo, MIN BLOGG. en kväll för tre år sen startaden jag denna. första inlägget såg ut såhär. tre sjuka år har jag haft den, och jag är så otroligt fäst vid den. även om jag och sofia nu har vår egna lilla resblogg startad så kommer denna ändå alltid ligga närmast mitt hjärta. alla mina minnen är på något sätt samlade här.

nu måste jag cykla tillbaka till sara där jag glömde den himla subway-tröjan som är i behov av tvätt inför morgondagen. hur överlever vi i värmen egentligen? ingen jävel vet...

det är som om att jag är efter med allt som har med mitt liv att göra. nu har jag suttit lite för länge och försökt ladda ner något slags prov-photoshop CS5, och mitt tålamod börjar sina. I dooon't care. någon som har en skiva med ps att låna ut? så därför är dessa bilder helt orörda, av lathet.

man ser hur ljuset dalar för varje bild, och där har ni kanske sanningen. men jag insåg just att jag gillar bilderna hur mycket som helst. det var en sån kväll som borde göras om denna månad. med eller utan vin. och nu är det en sån där söndagkväll som bara är, en paus från verkligheten. och jag är grymt taggad på att gå med stavar, it_will_happen. först; my lovers, let me show U them.

det blev så ändå. jag har införskaffat en biljett till stadsfesten ikväll, utan några som helst förväntningar, förutom det att jag ska själv försöka se till att ha roligt. till min hjälp hoppas jag att karro finns. nej, inga förväntningar =) bella ropar, det är dag för att lämna datorn.

jävlart den coolaste bruden världen skådat.

ryktet går att det finns tillgång till nätverk utanför subway i skellefteå. jag kan meddela att det är SANT. så nu sitter vi här, jag, sara och emma. emma är lite smått orolig hela tiden och tror att det från INGENSTANS ska komma en hel skock med kunder, men faktumet är... att det kommer inte hända. man märker att festen är i stan. nu taggar jag själv inför langos och en trevlig kväll med karusell och förhoppningsvis icket mycket spenderade pengar. rolig update. love you all.

en vändning, 180 grader, minst. nu har jag våndats nog i tre dagar på grund av mig själv. det är inte såhär jag vill vara, jag har lust att känna mig vacker, att känna mig frisk, kry och hälsosam inte minst sagt. this is not it. så, efter en timme av stavgång så är jag ändå igång? detta känns bra.

det som också känns häftigt är att när bella skriver "어떻게?" så kan jag läsa ut att det står något i stil med oh-tt-e-h-k-e, vilket betyder "hur? hur kan det vara såhär?" sen när förstod jag ett annat språk än svenska och engelska?

alla borde sova. imorgon är det jag som är amiri igen, det vill säga att jag och sara ÄGER subway fram tills dess att john kommer klockan 10. och sen går det rykten om eventuell roadtrip på onsdag. jag vet inte, men på något sätt så har min lycka vänt till det bättre på bara några timmar. tack gode Gud.

jag ska alltså upp och jobba om fem-sex timmar. och detta är stunden som jag spenderar framför datorn med att tycka synd om mig sjäv av någon otroligt konstig anledning. varför egentligen, och jag vet inte. det är bara nu jag får lust att tänka, men orden räcker inte till och därför stannar de hos mig.

ah, detta var egentligen onödigt. det känns som att det jag verkligen vill skriva om döms ut av alla runtomkring mig och därför så blir det bara för min egen värld. jag gillar att tycka om kärlek, och jag gillar att ha hittat ett språk som beskriver det så bra. det är inte lika sliskigt som svenskan, och inte lika upprepande som engelskan.

det är helt enkelt väldigt enkelt. världen tynger ner ens axlar, men bara jag kan höra din röst så blir det mycket bättre. att det du lägger märke till hos mig är att jag var en aning tillbakadragen först och hade kalla händer. att frasen "jag älskar dig" aldrig slutar vara spännande och intressant, inte minst av allt vackert att lyssna till.

nej gudars, jag tänkte drömma nu, drömma mig bort en liten stund, om jag har tur det vill säga. om inte the grudge kommer och tar mig eller nåt. men av någon anledning så har jag svårt att avsluta det här. är det något jag har missat? dåligt samvete kryper sig på av någon anledning. nu, nu tvingar jag mig själv att sova. godnatt.