jag är inte en sån som relaterar händelser med lukter, känslor eller musik. jag relaterar människor med musik, väldigt ofta, men har svårare för platser. men, här kommer "the" men, ibland går det. det är mycket sånt som jag kopplar samman med kina, till exempel hur det luktade i badrummet, och nästa i resten av lägenheten. när jag duschade hos sara nyss så slogs jag av minnen av den veckan, just på grund av att det luktade precis så. nostalgi slår mig.

och när jag liks är inne på hela kina-grejen så kan jag berätta om en annan känsla av minnen. första dagen i peking så tog vi tag i de viktigaste turistattraktionerna, såsom förbjudna staden, mao's porträtt etc. för att vila benen en stund (jag tror att det var efter kampen inne på the pearl market) så gick vi in på ett okänt café, inte som starbucks, men något liknande. väl inne så hörde jag något familiärt. en röst som var väldigt bekant, en melodi som jag hade hört förut, en låt som inte alls är lika uppmärksammad som den största hitten, och det som var mest otippat var att den just spelades på ett café i peking.