"det är ju du som är glassätarn."

jag blir bara lycklig när jag påminns om den natten. hur dryg han än må vara nu, så kommer jag aldrig ångra att jag for ut för hans skull (för vem gör det för en glass egentligen?). sen att jag fick veta vad hans ventrilo-kompisar verkligen hade trott om mig var en helt annan sak. jag måster verkligen göra något åt det dåliga meddelandet på hans skåp, utveckla lixom. ja, det är precis vad jag ska göra.

nu är det 31 minuter kvar.