nu var det slut. slut på lucia-sjungandet. nu kan jag lika gärna bli sjuk. nej vänta, efter på lördag är det fritt fram att dra sig på en förkylning, som räcker till tisdag, för då drar repet för julkonserten igång. man har verkligen ingen tid att vara sjuk nu i juletid.

så agerade man 'dirigent' idag för de små barnen i ES1d. jag vet inte om jag lyckades göra ett sånt bra jobb. det känns som att jag inte har någon puls i kroppen at all, och så ska man vifta med handen i ett vettigt tempo, och missta tretakt för fyrtakt. det spårade bara. de var duktiga i alla fall.

och nu är det inte så mycket skam över breden väg, eftersom vi har en start som klår i kasshet med hästlängder; DECK THE HALL. det sjukaste jag har varit med om. som tur var så räddades vi lite i mitten, men ack för sent. fan, det som skulle ha blivit så bra.

jag får nöja mig med att när juldagsmorgon glimmar funkade bra i alla fall.

under de här dagarna har jag spenderat så fruktansvärt mycket tid med sofia och 'korre', som jag bara har känt i kanske tåvå dagar men verkar nu framstå som ÖDET 2. någon dag ska jag skriva upp allt som för oss samman. det är bara sjukt.

godnatt...