ett okänt nummer ringer till min mobil, jag svarar och möts med; hej, det är martin.
hah, lite rädd blev jag, men han sa att mika hade ringt återbud om konserten och han funderade på att sätta mig i altarna ikväll. jag hade som inget emot det. sen började han prata om varför han bollade så mycket med mig, och att han som inte kunde göra det med någon annan. jag blev sjukt rörd. han bad om ursäkt för "misshandeln" som pågick, och jag sa att jag ändå kände mig hedrad. han skulle ta stånd med hur maja reagerade på det.

så började vi prata om sammanhållningen i kören, att folk ändå hade lärt känna varandra och att det var en bra stämning (för det tror jag att det är). jag ska säga att han blir sjukt glad när han får veta sånt, och inte bara utgå från vad han själv ser. iiih, martin är min vän.