det är ungefär nu på dygnet som man inser saker om sig själv. som t.ex hur patetisk man egentligen är som person. jag får itne ens ut det ur huvudet men ändå sitter jag här som en idiot och försöker skriva om det? för helvete, skaffa ett liv, kvinna. för det första så börjar ditt hår se förjävligt ut, sen så har du bara tur som kan bli bra på kort ibland, men förövrigt har du ett så tråkigt uttryck att det är ett under att det lyckas då och då. och what's up med att tycka att det har varit jobbigt? visst, du var orsaken till att dina föräldrars äktenskap sket sig, men det är väl ingenting jämfört med vad andra barn får stå ut med. och vem behöver minnen från barndomen? det räcker väl med den där lördagen då de kom med nyheterna, "jag och er pappa ska gå skilda vägar" eller whatever. och sen, poof, minnen. nejgud, tyck inte synd om dig själv, och gråt absolut inte pga det.

man inser verkligen konstiga saker när man får höra "och sen blev hon gravid med dig...", och det är någorlunda konstigt att man inte hittar något att gråta för. jag önskar att det bara fanns någon i närheten som kunde förstå, men en är i spanien och den andre är i malmberget, och det är rätt omöjligt för dem att hitta tid för en lillasyster.

för en gångs skull önskar jag att situationen hade varit mer normal.