gaah, jag slits i två bitar. jag har ingen aning vars jag står någonstans. jag vill seriöst bara gömma mig och aldrig mer se dagsljus igen. jag måste göra förändringar igen, annars kommer jag aldrig palla med mig själv. vi kanske kan börja med en tripp till umeå och en klipptid? jag kanske överdriver i allt jag säger. och jag är antagligen väldigt glad, men jag är för trött för att ens tänka på det.
nu är det tacksägelsedag, och tänkte vara lite tacksam också, men inte förän jag har sovit. jag kanske ska vara en god kristen och dra mig till st.olovs imorgon, fast då är jag mer en god vän, eftersom sofia ska sjunga med kören, och det kommer sääääkert låta offantligt bra.

---

vad händer med dig? varför känner jag dig inte längre? jag vill mer än allt att du inte ska ett enda problem, och att vägen inte ska innehålla några stenar eller grenar som du måste hoppa över. jag fattar inte vad som ska vara så svårt med att låta mig bry mig. nä, skit i det då. vill du inte släppa in mig så får det väl vara så. skyll på att det finns för mycket att göra. jag saknar de där pratstunderna när vi bara kunde sätta oss ner och bara vara, men de har bytts ut måt skämt och läxor och annat skit. det hände för fort. jag orkar inte.

---

ne, läs inte om du inte orkar. jag är alldeles för trött för att se det positiva med livet. och alldeles för pigg för att gå och lägga mig. väskan ligger som vanligt på sängen, och jag lär typ inte packa upp i veckan heller. och nämde jag att veckan kommer att suga stenhårt, för jag kommer att stressa ihjäl mig (mest över gemun för den har man alltid ångest för, 24/7). så jag lär vilja ha ett break när det här är över.

jag ha också lyckats ha überlockigt hår.