varför får jag aldrig vara arg på någonting? människor runtomkring mig kan agera hur bitchiga som helst, men för mig är det helt omöjligt. jag vill kunnar vara samma nedstämda amdy som jag var förr i tiden ibland. nu kommer det bara någon underbar jäkel som gör mig på bra humör igen. nej, min tid som emoungen i hörnet är definitivt över. nu kan jag bara störa mig på folk som vill ha uppmärksamhet på det sätter, för det fungerar så jäkla bra.
gudförbannat, jag vill inte höra om folk mår dåligt längre. jag vill inte att de ska komma till mig och visa något som pekar på att de mår så fruktansvärt dåligt. någon gång går faktiskt bra, för t.o.m med jag kan ha så mycket empati. fatta att det får mig att skämmas över att jag överdriver alla mina egna problem. men skulle jag berätta dem skulle du nog bli chockad. jag är van att tänka att jag är svagare än jag egentligen är.

underbar jäkel, det var elin ikväll. "du kan vara meningen." om du visste bakgrundshistorien så skulle du förstå hur det värmde att höra. jag är så fruktansvärt glad att jag känner henne bättre nu än vad jag gjorde förr.

JOOOO; jag vet vad jag ska göra på novemberlovet (L).
ons-sön ska jag och sofia följa med några dudes på rollspelskonvent i Västerås. dvs typ mini-lajv i några dagar. men det bästa är ju ändå temat;  NARNIA!
yeah, jag och sofia ska vara dryader. fatta snygga vi kommer att vara. jag ska drömma om min klänning nu. kyss.