det är bättre nu, faktiskt. jag vet hur jag blir när jag är orkeslös. jag blir EXTREMT emo. men jag vill verkligen inte ta ut det över andra, och jag förstår om folk inte vet vad de ska göra omkring mig (,karro) så vad det jag som bara vill säga är att jag aldrig försöker skylla mina egna utbrott på någon annan. livet är för kort för det. jag känner på något sätt mig själv ganska bra, och det kan ju vara ganska bra i vissa lägen. det går över till slut, och det grundar alltid på något litet.

okok, försök förstå vilka ni är som jag riktar det här mot nurå (för jag vet att ni läser min blogg i stort sett dagligen *stolt smilie*);
det är ett riktigt jäkla privilegium att känna er personligen. ni är bäst på alla sätt och vis och jag ljuger inte. ni har alla egenskaper som jag bara vill krama om och aldrig ge tillbaka. och ni är alla bland de vackraste människor jag känner.
kyss, kram, samlag, allt-vad-det-heter.