jag vaknade och var sur, surare, surast, och min far märkte det helt klart. men han säger ingenting, som alltid. jag kom till skolan och var sur, surare, surast, och ingen sa någonting. som typ alltid. det blev kutte-hitte, och då slutade jag ändå vara sur, surare, surast för det visade sig att vi fick sticka en halvtimme tidigare om vi var klara.

det betydde att jag fick fara till stan och träffa bella. och jag träffade elin. och jossan och bf. och simon. det blev wayne's, dallas och sen hem till sofia för att spendera kvällen med att hjälpa henne inför hennes historieprov, spela kort och se en massa TV. det var en sån kväll som jag har saknat, det som typ gick förlorat under vintern.

breaking news. jag och elin ska typ vara med hampus på fredag? och idol-adam? jag tror det blev så, för han var som på, sen sa han 'kanske' av någon anledning. jag fattar ingenting. jag har i alla fall för mig en sak; det kommer blir väääärldens sämsta stämning. men jag ska försöka få elin att intala mig att inte tänka så. uhh. jag är nervös ;__;

en sista hälsning;