jag vet inte hur många gånger i mitt liv som jag kommer säga att jag verkligen tycker om tysken, men who cares! han är grymt snäll. jag for ut på min cykeltur, som tog mig ända bort till statoil för att säga tjena till soffan och informera henne lite om livet.  på hemvägen svängde jag in till tysken för att prata med honom om minibussar. så ja, allt känns ju som fixat. det som var ett problem är ett problem no more!  till råga på allt sa han 'jag tänkte att du skulle få med dig lite mat hem,' så jag tog för mig av fläskfilé och potatisgratäng och lite paprikasås.

på den korta biten hem så möttes jag av en sjukt glad fredrik (slutsatsen baserad på det riktigt übernöjda hälsningen) m. sällskap. när jag kom hem var jag så sjukt bäst och stekte fläskfilé och gjorde den godaste middagen jag någonsin har gjort i hela mitt liv. så middag kirrad till espe imorgon med, om det ens blir espe. det får tiden utgöra ;D

nej, jag är ganska nöjd jag =) och jag skriver så tråkiga saker så jag spyr. hoppas inte ni gör det med. puss.