det slog mig. det slog mig så plötsligt. jag vill ha de små barnen i mina armar igen. helst av allt tar jag nästa 100-buss söderut. jag skulle kunna gråta, så mycket saknar jag dem. är det såhär det känns att ha moderskänslor? jag vet att det kommer vara otroligt mycket starkare när det väl händer för mig, men just nu är jag nöjd med att känna på det här viset. jag vill ha en beso av kike igen.

och nyss var jag så grymt inspirerad, skulle kunna göra vadsomhelst, eller, precis det. what sucks är att jag började fokusera på annat, och nu vet jag inte riktigt var jag ska göra för att få tillbaka motivationen. kanske lyssna på panic at the disco live in denver på youtube. jag tror dock att julstämningen börjar smyga sig in på mig. totally awesome.