runt elva får vi ett samtal. några minuter senare så kommer mamma in och säger att hon ska gå och se om det är myzan de har hittat. jag sitter och väntar vid datorn. dörre öppnas igen, jag sneglar fram genom dörröppningen och ser till min fullständiga lycka att mamma håller en katt i armarna. gumman är tillbaka.

det är svårt nu, eftersom hon är i sånt chocktillstånd, lite försiktig, och hon har något slags sår på benet, men hon har i alla fall haft sitt livs äventyr.