martin är min saviour. förklarade för honom snabbt att jag förmodligen inte skulle hinna göra gemuläxan så bra, men att jag ändå skulle försöka. han sa ungefär direkt att jag skulle skita i den i så fall, jag måste ju få leva också. så därför gjorde martin min stressade sinnesstämning lite mindre stressad. nu ska jag bara öva MuKo-läxan mentalt, och så borde jag göra pianoläxan med.

det känns som att de senaste gångerna vi har haft ledarhelg så har jag varit tvungen att svika martin på något sätt, och det är inte speciellt kul. men jag hoppas han tycker om mig i alla fall. nu väntar kören, tjing.