det sög ju seriöst. ovanför har vi en någorlunda peppad-på-stadsfesten tjej. blev det bra? nja. jag vet inte vad som gick snett, men något var det. kanske gjorde jag fel val. kanske skulle jag ha plankat mig in, gått runt och känt av musiken. men nej, jag blev lämnad med bara ett alternativ; fara hem. jag klandrar ingen, men jag är ledsen, och det är bara så det är.

och nu känns det förstås ännu bättre efter två samtal från folk som säger att de vill träffa en på stadsfesten. jävligt värt. gudförbannat, jag blir så trött på att vara ett jävla paininthefuckingass som bara klagar på allt runtomkring. argt inlägg, jag vet. det behövs, för mitt huvud sprängs.

jag kan bara se framför mig hur kul alla inne i stan måste ha just nu. förneka mig inte min rätt att vara bitter, dåfan får ni se på fyrverkerier.