bråka inte med mig. inget verkar funka. ångesten kryper sig in åde. TBTB på repeat framöver ser det ut som nu. jag klagar egentligen inte. de är bra. nu kommer mamma in i rummet och pratar om att 'drunkna i musiken', att bara försvinna i det, sånt som man inte kan göra som vuxen, och hur fascinerad hon är av det. hennes ord gjorde mig plötsligt lite bättre till mods, hon satte ord till mina tankar.

men seriöst, tillbaka till att vara sådär arg. det finns vissa skäl till varför jag inte gillar folkmassor. de ser sig inte för? vissa tycker att det är en bra idé att cykla fram mellan alla? varför tar man med sig barn på kvällarna? så många arga frågor, så få svar.

inga fler kommentarer skulle jag tro. bara ångesten lägger sig så småningom...