men för tillfället så tror jag ändå att Gud vill mig väl! jag har väntat ungefär två år på att det äntligen ska komma till det här slutskedet, men jag är glad över att det faktiskt tog två år för dem att bestämma sig och inte stressade. nu ska min pappa och hans sambo äntligen bli "ett", eller vad man nu ska kalla det.

och snart kör vi igång. repvecka. musik i all ära. snart ska vi visa vad vi går för. på tal om det så hade jag en konstig dröm; vi spelade i brännans aula, men alla låtar var utbytta mot svenska, urkassa visor och låtar, och ingen visste egentligen vad som hände. men jag hade faktiskt inte tänkt att vi skulle skämma ut oss på riktigt.