you'renevergonnacatchtomorrow ; -

jag har funderat i 20 minuter på vad jag ska skriva, och vad gör det då för nytta? men jag är orolig stup i kvarten, fastän jag vet att jag inte behöver, men jag tror att jag tar ut det i efterskott.

för två veckor sen så sms:ade jag med julia i stockholm, allt var precis som vanligt, vad jag visste. vi trodde att vi skulle få träffa varandra, men planerna gick i kras, och hon försvann som bara. hon loggade inte in på msn, hon la aldrig upp bilder på bilddagboken som hon brukade, och det blev som inget mer sms:ande.

jag tror jag funderade varje dag var hon höll hus, och så kom det där sms:et i lördags;

'Haj. Har du fått reda på vad som har hänt?'

 vad fan hade hänt? varför lät hon så allvarlig, och inte som sig själv? magen vände sig nästan ut och in. så fick jag svaret som förklarade allt, och plötsligt vändes världen uppochner, typ. hon hade alltså blivit påkörd av en jävla lastbil, när hon själv åkte bil med sin pappa. han klarade sig helt, men hon fick, som hon förklarade, 'hela lastbilens bak på sig'. hon har legat nersövd en vecka, och fått sy mer än 50 stygn i ansiktet efter att det fått ta det mesta av smällen.

det är ett mirakel att hon överlevde, och jag kan knappt förstå det. vad hade hänt om hon HADE dött? hur hade jag fått reda på det egentligen? jag känner varken hennes mamma eller pappa, eller någon annan som hade kunnat berätta det för mig.

jag vet varken ut eller in hur jag ska reagera. det är som ingenting att berätta om egentligen, för det hade nog varit en annan sak om hon inte hade överlevt. nu överlevde hon, jag är hur tacksam som helst, och ingen behöver bry sig egentligen.

det är bara så det ligger till. jag är orolig i efterhand som sagt. okokok? nu har jag skrivit av mig, och vi kan släppa det. glöm kanske t.o.m att ni har läst det?



jag kommer tacka Gud för att du finns kvar varje dag.

Kommentarer
Postat av: Anna

Åh Vännen! Va läskigt endå!

Man tror ju aldrig att nånting sånt verkligen Händer!?

Skönt att hon mår bra =)

2008-09-10 @ 17:05:00
Postat av: soffan

oh pommes... ja sådär tänker jag med ibland, såna kontakter som bara en själv känner... man skulle aldrig få veta.

hemskt.. men tacka gud för att hon lever!=)

2008-09-10 @ 20:19:52
URL: http://sofiahed.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0