lyssnar på say anything på erik's blogg. av någon anledning gjorde det mig lite emotionell. måste ha något med x japan att göra. voiceless screaming är kanske en av de låtar som beskriver bäst hur vilsen jag egentligen känner mig. när det gäller deras musik så spelar utstyrslarna ingen roll överhuvudtaget. japanerna kan få se hur puckade ut som helst.

helgen är nog uppstyrd, jag har gjort en snitsig framsida till skapande verksamhet-anteckningsblocket och idol's femte år har nu officiellt inletts. är det meningen att man ska vara nöjd med sig själv vid det här laget? det som suger är att jag är smått grinig och nästan i behov av uppmärksamhet. en kram tack? bara en? snälla?

nerlagt. hej då.