jag gillar tanken. nej. jag älskar tanken. att för en sekund så fanns en sån person till, och bara skyddade mig. idag har jag mest bara varit rädd, haft exitensångest, tänkt lite för mycket på vad som komma skall och varför, VARFÖR vi finns till. men det har bara varit någon enstaka timmen under dagen. resterande timmar har jag lyckats drömma mig bort, sett patrick jane lösa alla mysterier med bara finurligheter och humor. det är så sjukt. jag önskar att han kunde kliva ut ur dataskärmen och, ja, bara skydda mig mot det jag är rädd för. jag vet. dumt. ovärt att ödsla tid på att önska sånt. men yes, jag erkänner, jag har en liten crush på en 40-årig dewd.

om en halv minut ploppar ett nytt criminal minds-avsnitt in på datorn, och det får jag nöja mig med för ikväll. reid är och kommer alltid att vara en stjärna.