förstår ni, det är en sån här natt man ska leva, det är en sån här natt som man ska sitta ute och prata om livets bästa. tänka på livets bästa kan man också göra, nog för att sällskap alltid är det bästa. men jag vet inte riktigt, de som jag har i åtanke bor antingen alldeles för långt bort, ids inte av ren lathet, är sjuka eller kan skylla på ett jobb. nåväl, att vara ensam och tänka, eller inte tänka, när omgivningen är vacker har aldrig varit ett problem.

men, nu har jag varit inne kanske för länge, entusiasmen tynar sakta bort. kanske borde gå och lägga mig. darn it.