det kändes som så osant på något sätt. att må dåligt fram och tillbaka över en sak som man trodde var över, det var först och främst en pina. sen var att bara gå och undra också en otrolig plåga. varför skulle man fråga egentligen? vad hade denne för skäl till att svara. och att det ska vara så mycket som påminner. men det är väl inget fel med det?eller är det den där äckliga fällan går in i gång på gång på gång.

helgen har varit sådär lagomt fylld med olika humör. just nu har jag bara postivia tankar om det. men vi började segt, och jag såg varken ut eller in. det blev lite bättre; jessica och marcus kom in i mitt liv och jag fick spendera stor del av fredagskvällen i deras lilla hortlax-hang på nedervåningen.

canalen kämpade tappert i innebandyturneringen. finalen blev moröbacke2 vs hortlax, och jag kände mig lagomt delad. visst, hemmalaget, men hortlax bestod av mina vänner. kändes fel att stå och ropa att vi skulle krossa dem. efter mycket käbbel om fusk, rätt och fel så gick moröbacke ut som segrare och kunde ta hem biskopens buckla (det var bokstavligt talat en plåtbit som biskopen hade slagit en buckla i med en hammare, såg det med egna ögon).

lördag kväll/natt blev kalas. gick ut som vinnare i årets talangtävling. weeeooo, sicken bedrift. man kan borde inse att man gör intryck när helt främmande människor från andra städer tar tillfället i akt när de står bredvid en att säga 'du, vad bra du sjunger!' jag menar, de var ju inte berusade och var helt klara angående vad de sa. awesome.

ny vecka. projektkonserten närmar sig och jag börjar nästan längta eftersom det mesta faller på plats. i alla fall angående det. borde egentligen ha sovit för länge sen. 2 bad. herra.