kolla här, det krävs som bara ett litet ord, en liten mening, från en "liten" sån där speciell person, som egentligen bara är jobbig, som jag egentligen bara vill glömma och aldrig ämna en tanke åt nånsin igen, för att jag ska stänga av helt. och vet du, jag blir lika arg varje gång. mest på mig själv, för att jag faktiskt tillåter det att hända. om man bara slapp ha behov av att tänka på en sån där speciell person, fatta vad glad man skulle vara konstant. det är inte bra för hälsan att tro att man är för dålig för någon. living proof here. jag gör det för jämnan. handlar inte bara om personer heller.

och på något sätt ska man känna så på ett diskret sätt, bara ge folk hintar, och om de inte uppfattar dem är det inget man kan göra något åt. i mitt fall är det färre ord i meningar, det borde väl bara skrika desperation?