didIevermakeitthrough? ; -

 

det känns sjukt att kunna säga att bara för någon månad sen så stod jag i samma rum som personerna på scenen. avståndet var stort när väl sången kom, men det förändrar inte faktumet att jag grät, och grät, och grät, samtidigt som jag mådde bättre än någonsin. läktarna var fyllda av stjärnor som gnistrade. en otrolig syn och upplevelse.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0