när jag lyssnar på det här så saknar jag skolan. när jag lyssnar på det här önskar jag att jag inte slutade sjunga. nu vet jag inte vad jag ska göra av det. det är som att jag skäms när jag öppnar munnen, för jag vet att jag inte är "duktig" längre. kanske är det för att jag har varit sjuk konstant i några veckor. men jag behöver någon som eggar mig, som pushar, jag behöver finna min "mike", som vet vad jag tänker när jag tänker det och är villig att vara min partner in crime resten av livet. var finns de människorna? eller hörde det till den gamla goda tiden? eller ska man bara vara lyckligt lottad?

emo resten av dagen.