jag skulle verkligen vilja säga att allting är tiptop just nu, men starten på november var inte alls en höjdare. jag har mest befunnit mig hemma i lägenheten och inte sett många skäl till något slags socialt liv. idag försökte jag på mig det, men det var bara halverst värt. jag vet inte vad det är som gör det? är det verkligen vädret? det enda jag är inställd på är att vara hemma, och ibland vara på jobbet för att tjäna välbehövda pengar. det jag INTE är inställd på är att styra upp grejer, men det är SYND att man har ett ingrott rum i hjärnan som alltid ska slutföra ideér som andra har kommit på. varför kommer du aldrig på tanken att dyka upp någon gång och säga hej utan att jag ska be om det? (detta är inte riktat till alla, så känner du att du gör ditt jobb som bästa vän så ta inte åt dig.) egentligen kan jag väl inte säga något, för jag är förmodligen minst lika dålig själv på att höra av mig/hitta på roligheter/vara till hands. men fanimej, visst är jag ändå perfekt...

nej gud nej, självförtroendet finns nog inte alls. helst vill jag bara gå ner några kilon på vissa ställen, få en s.k perfekt "body" som alla verkar ha runtomkring mig. alla är vackra runtomkring mig. jag är för guds skull oproportionell, om det nu kallas så. vad andra säger spelar ingen större roll eftersom den ett svårt jobb att övertyga någon som redan har en klar bild över sig själv. och vem du nu än är som läser detta, bli för guds skull inte orolig. jag känner bara det alla känner ibland.

slutligen så vill jag dela med mig av något lite mer konstnärligt. aldrig har tyskar varit så sexiga;
http://open.spotify.com/album/59TQiawUy8mt9J4wgyz5GM