en tredjedel av mig mår så bra som man bara kan. en tredjedel vill bara skrika, ha ångest och ge upp när det gäller allt, och den sista tredjedelen ska försöka medla mellan dessa två. jag orkar inte med känslan av att vara påväg att förlora någon som jag tycker så mycket om. och vad är jag i det hela? hjälplös om inget annat. kanske om jag blundar, önskar riktigt hårt, så kanske någon speciell utnyttjar sitt nyttagna körkort och impulsivt hälsar på mig, vilket absolut skulle göra min dag. jag behöver en vän. och så.... näe, vi lämnar det där.

det här är ingen himla modeblogg så ni får inte se det jag har införskaffat i umeå under gårdagen.