det känns sjukt att det är ungefär ett år sen vi hade våran konsert, och plötsligt ska årets treor, som vi såg växa upp, som såg upp till oss, entra scenen och ge allt vad de har. jag minns stressen, paniken om inte allt funkade, hur förbannat kul vi hade ändå. jag längtar till ikväll, mina förväntningar är nollställda, det kan bli hur som helst, men jag kommer nog vara stolt ändå.

oops, nu fick jag slut på ord. slagsmålsklubben hälsar speedboats. simon är i stan, pappa (och fausta?) hälsar på på fredag, subway har stängt på valborgs och jag gillar detta. chill? hoj.