jag scrollar ner och ser mest bara några enstaka meningar med bilder till. är det bra eller dåligt? betyder det att man inte har något att säga längre? jag måste väl vara ärlig och säga att jag inte riktigt känt det där suget att skriva ner vad som hänt eller vad jag riktigt känner.

den senaste veckan har varit stabil, av riktigt många anledningar. att krama om erik som om att han aldrig varit i england fram tills nu är en av dem. att jag kan gå in i jonas i princip överallt är en annan. att jag, bella och sara har utvecklat något slags icke-sexuellt förhållande är nog en tredje. vi umgås i princip varje dag, har sms-kontakt varje dag, och pratar på msn inpå småtimmarna. men jag mår ju fortfarande bra av det, så varför sluta upp.

jag har sett på alla tjejer som går runt med sin fräna läderjacka på vårkanten, och avundats lite. gud vad alla är snygga i dem? varför kan inte jag se häftig ut i en sån också? sen slog det mig; jag har aldrig ens provat och känt på hur det är. så, jag gjorde det, och nu är det en av de saker jag suktar efter. vad hindrar mig? faktumet att den jag hittade kostade 2000 kronor, dvs inte något aktuellt just nu. men någon dag kanske? kanske en annan jacka.

men vänner, vänner, gud vad jag älskar er. fastän jag vet att jag håller på att distansera mig, att jag vet hur mycket jag vill bort härifrån, att jag verkligen vet var jag vill i sinom tid, så vet jag också hur mycket ni betyder för att jag ska ha kommit hit. fett lame sak att säga, men jag tror på det. jag tror på vänskap, det är en av de två saker jag trott på de senaste 3 åren. det andra håller jag för mig själv och bella.

hursomhaver, jag gillar att vara nöjd med tillvaron.