jag kände för att ha salem's musik i öronen nu. det sätter mig i ett bra så kallat "mood". sådär när du bara kan sluta ögonen och bara känna dig ganska vanlig, avslappnad, flytande, flygandes. det är en ganska härlig känsla.

allt förändras, jag förändras, alla runtomkring mig förändras. jag kan ärligt säga att jag aldrig har varit så säker på min framtid som jag är nu. jag vet exakt vad jag vill, och en ganska bra väg till att nå dit. nu är jag lite gladare, lite säkrare, har lite bättre kontroll på mitt hår, kan mitt jobb som handen i handsken. det enda jag verkligen behöver nu, är en kamera. kan jag inte bara fixa mitt objektiv? kan jag inte bara skaffa en liten digital? den här bloggen skulle förmodligen bli roligare då.

ikväll så samlades vi hemma hos sara för att dricka te och äta blåbärsscones. erik har smygit sig hem till skellefteå och ivan, som man aldrig träffar av någon anledning, kröp också fram. himla värd kväll, himla värda skratt. bilden ovan bjuder jag på.