jag har en vana att alltid ha på mig hörlurarna, även om jag inte lyssnar på något, när jag sitter vid datorn. så är det just nu. ingen musik, inget någonting, bara tystnad, och skärmen ser tusen gånger större ut. kanske håller jag på att bli galen. nu har jag iallafall beställt en ny skiva till bilen (stereojäveln som inte kan spela brända skivor) så nu ska skellefteå få höra på lite mer super junior. för bara 110 kronor blev den min, och bella's, och sara's. sorry, sorry, sorry, sorry....

jag behöver bra, lugnande musik, jag behöver lite what are you hoping for, lite reassurance that everything is going to be okay. vi såg nya karate kid ikväll förresten, den kinesiska versionen, som är lite kortare, eftersom att kinesiska regeringen tycker att det ska vara så. för en gångs skull var filmen bättre än trailern (nivet när trailers kan lura en om att filmen är tusen gånger bättre än vad den egentligen än.) nog för att jag mest av allt ville tillbaka hela tiden.

det var något med fontänten på flygplatsen som jag är säker på att jag har gått förbi, något med cctv-huset som jag vet hur stort det egentligen är när man verkligen ser det, något med bird's nest som vi gick bredvid under kvällstid, att jag kan ha stått på exakt samma ställe som the two lovers och tittat ut över den förbjudna staden från en högre höjd.

detta är mer text än vad jag har skrivit på tusen år känns det som. en stund funderade jag på att lägga allt på is, men jag måste nog bara vänta tills det kommer av sig självt. vad sägs om det? text, text, text, text...