ärligt talat, jag vet inte vad jag skulle göra, om du inte fanns. det finns gånger då du går mig på nerverna, så fruktansvärt. de gångerna vill jag bara skrika och gorma för att du ska förstå något som jag tycker är självklart. men det bästa är att vi hittar alltid tillbaka. antingen är det jag som ber om ursäkt, för att jag inser hur idiotiskt jag egentligen beter mig. eller så hör jag ett "förlåt" från dig, och hela dagen är gjord.

jag är så stolt över dig, du förstår nog inte. i mitt liv så har jag mött många fantastiska killar, men du slår nog allt. och det finns som ingenting som kan bryta oss isär heller, det tillåter jag inte. du har ett sånt stort hjärta, och jag ser fram emot dagen då jag får besöka dig, då du har hittat en käresta, då jag får träffa mina syskonbarn, och jag får se ditt leende som är bland det finaste jag vet. jag vet att man alltid önskar sina syskon all lycka i världen, men axel, blir du inte lycklig så ser jag till att du blir lycklig, för lycklig är du värd att vara.

åtta veckor har jag varit ifrån er. det är det längsta någonsin. det var åtta veckor sen jag kramade dig sist, och jag gav dig inte ens ett bra hejdå. därför känns det som att jag kommer gråta när jag träffar dig igen, så känns det iallafall nu. men om elva dagar far vi hem. det är mindre än två veckor kvar tills jag får krama om dig. jag längar. längtar du?

du är den bästa lillebror en storasyster kan önska sig. jag kanske säger det för ofta, eller för sällan. huvudsaken är att jag säger det, och jag vill att hela världen ska veta. så, nu vet ni.