det går runt en man på stan i skellefteå ibland. varje gång jag ser honom så börjar mitt hjärta att fladdra. det är konstigt att det kan vara så även om jag varken har ett namn, en ålder eller en personlighet att sätta ihop honom med. jag kan gissa att han är en sån där "bad guy", men bryr sig sanslöst mycket om man kommer nära inpå. jag vet inte vad det är med honom som gör mig så fnittrig. förmodligen hans s.k appearance, hans utseende och sätt som attraherar så fruktansvärt. han är så otroligt vacker, jag dör lite varje gång jag tänker på det.

det där om fnitter. han har varit in på subway några enstaka gånger då jag jobbat, och sara är mitt vittne till att jag blir helt till mig. igår när jag jobbade gick han enkelt förbi, systemetkasse i handen, och jag kände att benen nästan vek sig under mig. nästa uppgift jag hade var att göra en macka till en gubbe. det måste ha sett så fult ut, för varje gång jag tänkte på denne mystiske man så började jag fnissa och fnittra okontrollerad. jag försökte återfå kontroll, men så dök han upp i mitt huvud igen och jag kunde absolut inte hålla min. när gubben hade betalat så kunde jag äntligen andas ut och försöka att tänka klart.

jag är glad att jag inte vet något om honom egentligen, det finns som inga krav, bara det att jag mår lite extra bra när han är inom synhåll.