välkommen tillbaka till det verkliga livet. vi har varit till umeå och back again, för min del under 24 timmar. hade jag varit en sån som gillar att beskriva allt i detalj så hade jag gladerligen gjort det, men riktigt så funkar det inte. nu är jag tusen upplevelser rikare, som det brukar vara. vi åt middag på costas, världens bästa idé, fastän tog mer än lite tid. dock så var services mycket uppskattad, finns inget bättre än trevliga kypare.

förfesten bestod av några riktigt härliga tjejer, ett spel med personliga frågor, spelet våghals, en pincett i högsta hugg, gruppkramar på toaletten, salem och krunegård på spotify, röda muggar från USA (tack ellen, de kommer så väl till hands!) och en fin stämning.

ca en kvart innan salem skulle börja så hamnade vi till slut på plats. jag kan erkänna att jag var kanske lite för överförfriskad, men vem tusan brydde sig, salle väntade på oss. dum som jag var tappade jag bort precis ALLA jag kände innan showen började. obrydd om det så trängde jag mig in bland folkmassan, hamnade bakom en bridd som nog fick ryck ibland och bokstavligt talat grävde ner sina naglar i min armbåge. fuck it, tänkte jag, och fortsatte min kamp mot platsen längst fram. resultatet ser ni nedan.

det jag tänker säga om själva spelningen, som jag var där för, var att han är så otroligt bra! feelingen, hans hår, alla låtar som man känner igen, som verkligen är genialiska, lyckan jag kände från honom. tiptop säger jag. vad säger ni som var där?

det är nu som jag inte kan gå in på detaljer. hög musik överallt, folkets hus gick inte att orientera sig i, jag och carro hittade ett hemligt disko-rum och vette tusan vad som hände där. sökte för mycket efter oskar, hittade jonatan och fick efter det en ny kompis som jag jävlart ville krama hela tiden. fint namn hade tjejen också, y know who y are.

gick iväg på egen hand ett slag också, och gick vilse lika fort också. tog mig tillslut till salen där markus krunegård hade äntrat scenen. jag är inget fan, tro mig, blev inmotad av personalen. jag som bara hade tänkt stå vid sidan av och se smått ointresserad ut. istället så säger de "du måste gå längre iiin! kan du ställa dig lite längre fram, tack." ville verkligen inte se ut som ett fan.

för att avrunda kvällen valde någon mcdonalds, där det verkligen var krig. en natt på subway är iallafall organiserat krig, det här var slakt. tjejen i kassan var hur gullig som helst, jag försökte att inte vara en jobbig kund. förklarade min kärlek till någon jävel som stod bakom och snackade skit om mig, för att vara the bigger person eller hur man nu säger.

kvällen avrundades verkligen med att se krunegård smyga runt i hotell-lobbyn, och som två riktigt coola tjejer, som jag och caroline är, så tog vi ingen större notis till detta. för som sagt, vi var inga fans. våra vänner fick dock eld i baken när de hörde talas om vem som befann sig var. men när de hunnit ner så hade han redan försvunnit in i mörkret, som den vampyr han är.