tänk er att ni är som i en slummer, ni är väl medvetna om att ni inte riktigt är vakna, men också att ni inte riktigt sover än. och sen börjar mardrömmarna, och allt ni önskar om är sätta er upp i sängen och inse att det inte alls var på riktigt, men det är något jävulskap som håller er kvar.

det var den sjukaste känslan jag någonsin haft. aldrig någonsin har jag varit så rädd. aldrig har jag velat vakna så mycket som då. jag förstår verkligen inte vad som hände, vad som var så farligt egentligen. det är konstigt, det där med drömmar, som om att de vore av en helt annan värld.

hursomhaver, umeå för tillfället, här tänkte jag ta det lite lugnt, mer än vad jag brukar göra. pappa har lånat ut ett objektiv till mig, som visserligen har fast zoom (känns bättre fastän det är det som inte funkar med det andra objektivet,) och sheila ska göra något av mitt hår, äntligen. förhoppningsvis kan jag träffa ida m.fl, men alla vet ju hur spanjorer är...