jag är dålig på att sakna. sakna ska man inte behöva göra, för vi ses ju ändå till slut, eller hur? men jag kan lätt sakna hur det var, när vi var tillsammans, och som tur är, när jag tänker tillbaka på det så blir jag enbart glad. jag blev välsignad med fantastiska människor i mitt liv. ord utbyts inte ofta, men vad spelar det för roll. platser i mitt hjärta suddas inte ut bara för det.

om 20 år, då vi alla är 40-41, jag hoppas innerligt att vi forfarande har varandra, eller att vi möts. för jag vill titta tillbaka, och minnas åren som var bland de bästa i mitt liv.