det känns som jag har gråtit ögonen ur mig, vilket jag i princip har. men vet ni vad, mitt hjärta, så lätt har det aldrig varit. det här är det mest otippade under hela min livstid. jag har kallat den här sången min sen jag gick i åttan-nian. den har på något sätt personifierat vem jag är. den är skriven av den musiker som jag ser upp till mest av alla. den har varit på toppen av mitt soundtrack så sjukt länge. och på en sekund, so makes everything sense. allt faller på plats. det finns miljoner miljarder namn i världen, så många, och ändå: