jag vet inte om just du är medveten om vad jag och sofia hade för oss i vietnam, det egentliga skälet till att vi ens besökte det landet. några månader innan, i norge, så la jag vantarna på biljetter till den sista konserten under the super show tour. efter över ett år så måste det vara ganska obvious att jag har fallit pladask för allt som har med super junior och kpop att göra, och hittills är det no turning back. och att det är en speciell man som har cirkulerat kanske inte heller är någon hemlighet. jag går igenom mina gamla inlägg sedan ett år tillbaka, och visst, här och var är han, alltid lika stilig.

det jag vill komma till är detta, och jag är alltid lika förbluffad över att det faktiskt har hänt: denna man, this gorgeous man, har sett mig i ögonen. förstå att du suktar efter någon du är säker på aldrig någonsin kommer vara medveten om din existens, och plötsligt, om än för en sekund, så utbyter ni något, på riktigt. jag var i chock, i extas, hur kunde det vara så att lee donghae hade sett mig...

hans hand formade ett halvt hjärta, efter att mina hade format ett helt. det var bara en sekund, men allt hände i slow motion för mig. jag lever fortfarande på denna stund, två och en halv månad senare, och kanske till och med resten av livet. jag kan berätta för mina barnbarn att "tänk, för många många år så träffade er mormor sin ungdomskärlek. han är lite äldre än mig, men när vi båda var yngre så fyllde hans röst mitt hjärta med kärlek."

detta är mest för mig själv, för min egen skull, inlägget. vad glad jag ska bli när jag ser tillbaka i arkivet om några år och bara minns och gottar mig i vackra minnen som jag vill behålla. så ursäkta if I flail.