om 5 dagar lämnar vi byen som vi har kallat hem i över 5 månader. det känns konstigt, sorgligt, skönt, allt i en stor fet mix. jag har insett hur mycket jag kommer sakna de jag har träffat här. aldrig trodde jag att jag skulle hamna på en så bra arbetsplats, med arbetskamrater som är lätta att ta till hjärtat.

jag har en lapp som zozan skrev till mig. det står amanda på kurdiska, och 'jeg kommer til å savne deg! Amanda =D Always be happy!!' förstår ni att jag faktiskt träffade någon som är lika insnöad på kpop som jag är? hennes syster kesser bjöd på middag i fredags, kurdisk mat, kurdiskt snacks, kurdiskt te. kulturchock! vi fick se bön mot mecka in real action, och leka med världens sötaste lilla jente.

och thomas har visst spelat in ett meddelande (i onyktert tillstånd, who cares) på sofias mobil som jag inte får se förrän på fredag då vi har lämnat stan. kommer jag grina, thomas? this better be good. hursomhaver, nu är vi inne på den riktiga slutspurten. vi ses i skell va?