jag ska vara ärlig i det att jag har varit dålig på att lyssna på musik, det senaste året. jag har till och med nästa glömt bort alla låtar jag kan, fastän jag är halvt medveten om att de förmodligen fortfarande sitter kvar i muskelminnet och bakhuvudet. jag tror jag ska bli bättre, lyssna mer, jag har redan börjat.

mumford & sons, radical face (den där låten), veronica maggio, those dancing days. kan vi inte bara lyssna och känna oss fria. just det där sticket i little lion man, och jag känner mig så fri. "för det är kö från gatan upp till hallen". "I've come home." vad musik är bra egentligen. att jag ens kunde glömma det, eller så var det bara det där nya jag sökte. I feel alive again. och jag börjar tänka på edison. varför.

foto by jst.