oh my fucking god.

brb /crying forever.

ärligt talat, jag vet inte vad jag skulle göra, om du inte fanns. det finns gånger då du går mig på nerverna, så fruktansvärt. de gångerna vill jag bara skrika och gorma för att du ska förstå något som jag tycker är självklart. men det bästa är att vi hittar alltid tillbaka. antingen är det jag som ber om ursäkt, för att jag inser hur idiotiskt jag egentligen beter mig. eller så hör jag ett "förlåt" från dig, och hela dagen är gjord.

jag är så stolt över dig, du förstår nog inte. i mitt liv så har jag mött många fantastiska killar, men du slår nog allt. och det finns som ingenting som kan bryta oss isär heller, det tillåter jag inte. du har ett sånt stort hjärta, och jag ser fram emot dagen då jag får besöka dig, då du har hittat en käresta, då jag får träffa mina syskonbarn, och jag får se ditt leende som är bland det finaste jag vet. jag vet att man alltid önskar sina syskon all lycka i världen, men axel, blir du inte lycklig så ser jag till att du blir lycklig, för lycklig är du värd att vara.

åtta veckor har jag varit ifrån er. det är det längsta någonsin. det var åtta veckor sen jag kramade dig sist, och jag gav dig inte ens ett bra hejdå. därför känns det som att jag kommer gråta när jag träffar dig igen, så känns det iallafall nu. men om elva dagar far vi hem. det är mindre än två veckor kvar tills jag får krama om dig. jag längar. längtar du?

du är den bästa lillebror en storasyster kan önska sig. jag kanske säger det för ofta, eller för sällan. huvudsaken är att jag säger det, och jag vill att hela världen ska veta. så, nu vet ni.

vem saknar den här bloggen?

KOLLA CARRO, VISST FINNS DE PÅ RIKT!

relevant.

visst har jag sagt hur fruktansvärt vacker jag tycker att du är? ;___;

"utsikten" från lägenheten. jag ledsen att denna blogg är on hold, så att säga. mina ord hamnar oftare på duodeo.blogg.se, för att, där är mitt liv just nu. men, detta kommer förmodligen funka som en liten fotoblogg istället, eller när jag vill uttrycka något som jag inte kan sätta ord på egentligen, när jag verkligen måste försöka.

men, denna blogg är "all me", som det har varit i 3,5 år. aldrig ska jag lägga ifrån mig det, bara låta det andas, och kanske nästnästa år så skriver jag om mina äventyr i sydkorea. livet går mot ljusare tider.

gh.

okej, detta är i manila, men det gör det så mycket mer verkligt. åh, kan de inte bara släppa datum och info om shanghai så vi kan köpa de himla biljetterna... jag lovar och svär, om det är något jag ska göra nästa år så är det att gå på den konserten.

ghh, I don't even. att blogga skall bara göras när man har lust för det. vet inte riktigt om jag har det alls. annars hade det varit lättare att skriva. nu är det bara. bara. återkommer senare om jag känner för det =D

för någon månad sen så tog vi sara's lillasyster lovisa till leo's lekland för en gó stund i stressen. vi fick både onda leder och nya vänner från den utflykten. it totally slipped my mind där att kina inte tillåter facebook eller twitter där bilderna låg, och att jag faktiskt inte hade lagt den på bloggen, så det här är för att sara ska få se.

tycker du ska pallra dig ut på skype någon dag, (hörde också från lovisa nyss att du inte har internet i lägenheten längre...), men jag vill prata med dig, det känns som att det var för länge sen =(

this. I don't even...

사랑story,
행복story,
눈물story,
you're my story.

en iPhone-kamera gör det inte så mycket rättvisa.

förmodligen det enda jag kommer önska mig i födelsedagspresent.

för faktumet att de står i venedig,

kanske på samma plats där vi stod

gör mig alldeles fascinerad

och sprallig i hela kroppen.

då vet man att det är på riktigt. vi sitter på wook'n'roll, jag äter oskyldigt min sushi, det är inte så mycket folk runtomkring alls, men ändå så att fokus tas bort från bakgrundsmusiken. plötsligt hör jag något som låter alldeles för bekant, även om det är en kvinna som sjunger. efter några sekunder av fundering så kommer jag fram till att... jag kan ju sjunga med. kanske inte alla ord, för att det är på mandarin, men melodin finns inpräntad i mitt bakhuvud. den heter 'at least I still have you' och är fin både på mandarin och koreanska.

ja, det är mina favourites.